Kungshatts herrgård
Kungshatts Herrgård låg ovanför den väldiga allén. De båda flyglarna från 1700-talet (med anor från 1600-talet) finns kvar.
Den gula flygeln har en mycket gammal bevarad källare med en järndörr som för tankarna ända ner till medeltid. Den röda flygeln med brutet tak är troligtvis moderniserat på 1800-talet och har då fått sitt brutna tak.
Gården tillhörde tidigt amiral Edward Didrik Taube.
Han köpte ön och gården omkring 1650 för en spottstyver från Wrangels säteri. Det var möjligt eftersom man skrivit in i bestämmelserna att ön då bara fick säljas inom släkten.
Amiralen var spelare och spelade bort sin förmögenhet på kortspel. En gång tog han dock hem spelet mot kungen ute på Kungshatt, men först efter att ha förlorat sin dotter Hedvig till kungen som älskarinna.
Denna oförglömliga spelnatt benämndes därefter Riksförargelsen på Kungshatt.
Text ur Ester Jacobsson "Hedvig Taube, en svensk kunglig mätress"
"där hon där upprört beskriver kungens svinaktigheter med tonåringen Hedvig".
"Kung Fredrik I och hans mätress Hedvig Taube.
Kung Fredrik den I av Hessen utmärkte sig inte som krigskung utan mer som ”festprisse” och vad man med rätta skulle kunna kalla för sexköpare med dagens terminologi. Man skrev nådens och nödens år 1714, när fru grevinnan Magdalena Clerck beslöt sig för att sälja Kungshatt.” Så inleds berättelsen om den blott 16-åriga Hedvig Taube som "såldes" av sin far, som kommit på obestånd, till Sveriges konung Fredrik I (efterträdare till Karl XII) och som hans tilltvingade älskarinna födde honom fyra barn. Fru Clerk hade fått Kungshatt i arv och i testamentet efter sin make presidenten i Bergskollegium, greve Didrik Wrangel av Adinal, föreskrevs att ön och gården bara fick säljas inom släkten. Det var ingen särskilt god affär i dessa svåra tider men hon fann till slut en köpare i sin äldsta dotters äldsta son, Edward Didrik Taube. Som sin far blev han sjöofficer och sedermera amiral 1712 vid 31 års ålder, men hans bana som sjöofficer kombinerades också med spel och våghalsiga affärer bl.a. som entreprenör med anskaffande av proviant och beklädnadspersedlar till Sveriges krigsfolk.
Kungshatt var dock ingen dålig affär och varje fin och uppburen man skulle ha en lantegendom att stoltsera med och som andra av den tidens höga representanter ett palats i staden. I långt högre grad än bostaden inne i Stockholm representerade dock gården på Kungshatt ”hemmet” för de uppväxande barn där man drog sig tillbaka på helger och firade dop och bröllop med mera. Hushållet kunde där också förses med lantbruksvaror från gården och viltvaror efter jakt i skogen. Nu kunde Edward Didrik Taube skriva sig ”till Kungshatt” vilket säkert klingade riktigt fint på den tiden."
Hedvig Taube lekte här mellan husen och i den väldiga allén som liten.
Hon träffade prins Fredrik första gången på sin lillasysters dop ute på Kungshatt. Då var hon bara två år gammal.
När hon blev sexton såldes hon av sin far till kungen som mätress.
Pastell på papper märkt Alex Roslin a Paris.
Hevig båda pojkar. Fredrik I och Hedvig fick fyra barn. Två dog tidigt, men de andra två lekte även de här och badade säkert ofta vid bryggan som sedan kom att bli tegelbrukets utskeppningsplats..
Läs även om den mäktiga allén under den rubriken.
En rad äldre och yngre hus finns kvar.
Huset nere vid vattnet blev skola för tegelarbetarnas barn. Där fick även barn gå som skolkade från den vanliga skolan. En gosse som skolkade fick bo hos skolfröken.
Till gården hörde en ladugård för kor, hästar och ett svinstall. Ladugården låg kvar i många år, men förföll snabbt då taket rasade in. Idag finns grunden kvar.
Det fanns även en smedja på gården troligtvis i det nu förfallna vita huset från ladugården mot Mälaren."
