Kungshatt båttrafik

Sjöfröken

På 1700-talet kom man lättast till ön med roddbåt.

Välbärgade sommargäster lät sig gärna ros över till ön. Det fanns redan då en färjelinje, att bli rodd från stan till Rostock (vid Sätra båtklubb) eller Kungshatt kostade 16 skilling. För återresan betalades halvt pris och om roddaren fick vänta ett helt dygn för återfärden fick denne viss ersättning även för det.

  När tegelbruken öppnade startade en livlig trafik med pråmar och lastfartyg. De seglade med tegel in till Stockholm, de första motoriserade båtarna drevs med ånga och skovelhjul. Propellern blev sedan förutsättningen för de sedan snabbt framväxande ångfartygen.

  Brännvinskungen Smith, som blev rik på att forsla kunder till Reimersholme, (som ju låg utanför Stockholm och därmed kunde sälja skattefri, billig sprit), sålde sin båt ångaren Mary som började gå mellan Kungshatt och Stockholm. Men det blev till slut Sjöfröken, som tog imponerande 300 passagerare, som vann kampen om sjöresenärerna. Turen gick mellan Riddarholmen och Fittja och angjorde förstås Kungshatt.

  Snart satte även så kallade lustresor fart på trafiken. Man reste över till ön för att äta, dricka, dansa och förlusta sig. En bal blev omskriven; midsommardagen 1858 blev det stor fest på Kungshatt med orkester vid danspaviljongen och sommarteater.

Det finns en handfull bryggor markerade på kartan från 1860: Tegelbruket mot Sätra till, tegelbruket vid Kungsvik mot Lovön till, Herrhamn, Kungshättan, Eriksberg, Alphyddan, Österdalen och Pettersdal.