Södermalm
MINNENAS SÖDER

Text Svante Björkum foto Christer Löfgren.

Christer Löfgren är en passionerad fotograf med känsla för miljöer som av olika
anledningar står inför stora förändringar. I början av 1980-talet var han på ständig
jakt efter spännande motiv. Då man idag tittar på hans bilder ser man hur snabbt
stadsdelen Södermalm i Stockholm har förändrats. Jämfört med dagens verklighet
kan man, då snart trettio år passerat, uppleva en helt ny stadsdel.
Författaren, stockholmsskildraren och tidigare journalisten Svante Björkum
har skrivit texterna som beskriver Christer Löfgrens vackra bilder.

Recensioner______________________________________________________

Det är inte klokt vad fort man glömmer. Det är min första reaktion efter att ha
bekantat mig med den här digra volymen med härlig Stockholmsnostalgi…

I mängder av bilder och korta texter berättas om platser så som de såg ut i skiftet
mellan 1970- och 80-tal, jämfört med hur de ser ut idag…

En alldeles utmärkt bok att bläddra i eller planera söndagspromenaden utifrån.

Per Jernberg/Sktf tidningen apri 2009

"Alla outnyttjade eller lågutnyttjade områden i innerstan passar inte för modernisering
och förtätning. Vi behöver kulturhus för själens ro och bevarandet av historiens vackra
vingslag", skriver fotografen Christer Löfgren och författaren Svante Björkum i förordet
till Södermalm, minnenas Söder (Balkong förlag).

Tillsammans presenterar de en resa i stadsdelen från både tid och rum, en nostalgitripp
från 70-talet fram till i dag. Bägge två har de tidigare skildrat Stockholm i flera böcker.
I den här serien har tidigare utkommit Vaxholm och Gamla stan, också de med foto av
Christer Löfgren.

Jenny Leonardz/SvD mars 2009

I pinfärska "Minnenas Söder" (2009), om det ursprungliga, stockholmska, Södermalm skriver
Christer Löfgren och Svante björkum; "Varje tid har rätt att sätta sin prägel och många av de
moderna byggnaderna är vackra och ligger på välutnyttjad mark... Den centrala frågan blir
egentligen inte vad som är läckert av det nya, utan vad vi anser oss ha rätt att ta bort av det gamla.
Gamla Stan behölls, trots att många på 1800-talet ville riva "eländet" och bygga en modern innerstad,
den nya staden byggdes istället på malmarna. Idag borde man resonera på liknande vis, alla
outnyttjade eller lågutnyttjade områden i innerstan passar inte för modernisering och förtätning".
Kulturmiljöprogrammet för Jakobstad resonerar ungefär likartat när det betonar att "en tillräcklig
medvetenhet är en förutsättning för allt beslutsfattande som rör kulturmiljön. Den behövs också för
att förstå på vilket sätt de historiska processerna har anknytning till nutiden och vad de strukturer
som har bevarats från det förgångna betyder."
Peter Ehrström/Vasabladet mars 2009

Här ser vi en historia som upprepar sig. Konstigt nog, får man väl säga. Efter rivningarna i City
på femtiotalet fick man lätt uppfattningen att den starka folkopinionen nu hade vunnit, från och
med nu skulle man behandla staden med respekt och vördnad. Så har det uppenbarligen inte blivit.
Många är de gamla kulturhusen som rivits i modern tid och en hel del misstag får således läggas till
cityomdaningen. De gamla träkåkarna från 1700-talet har man i princip alltid bevarat men andra
lika gamla och lika intressanta hus har ofta rivits.

Det är givetvis inte så att en stad inte kan förändras och det är givetvis inte så att en samlig
nostalgiker ska ha ensamrätt över hur staden ska formas. Varje tid har rätt att sätta sin prägel
och många av de moderna byggnaderna är både vackra och ligger på välutnyttjad mark.
En del förändringar är helt underbara, där man har hittat bortglömda utrymmen och byggt
vackra hus. Den centrala frågan blir egentligen inte vad som är läckert av det nya, utan vad som
vi anser oss ha rätt vi att ta bort av det gamla.

Väldigt många vill bo eller ha sin verksamhet i Stockholms innerstad och lyckade förtätningar
sker hela tiden, men det är mycket lätt att inse att det är fullständigt omöjligt att skapa plats för
alla som vill in i stan.

Gamla stan behölls, trots att många på 1800-talet ville riva eländet och bygga modern innerstad,
nya staden byggdes istället på malmarna. Få kan idag tänka sig att riva Gamla stan, även om det
skulle kunna bli en sällsynt läcker innerstadsö med en skyline som Manhattan.

Idag borde man resonera på liknande vis, alla outnyttjade eller lågutnyttjade områden i innerstan
passar inte för modernisering och förtätning. Vi behöver kulturhus för själens ro och för bevarandet
av historiens vackra vingslag, även om de ger mindre hyresintäkter, vi behöver även parker och
gröna ytor för att få höra vårfåglarnas kvitter, få luft och kunna andas fritt, vi behöver skolgårdar
och lekplatser, för det finns fler än vi vuxna som ska få plats, kanske behöver vi också någon tidig
fabrik, för även den tiden har minnen. Ja, de här och liknande platser är nödvändiga, även om
utrymmet är just det som skulle behövas för en sanslöst läcker och modern skyskrapa.

Nej, det är inte mark som saknas i vårt land, kanske bara klokhet, eller ska vi säga känsla för
skönhet och harmoni.

Stockholm är Mälarens drottning, staden på vattnet, det vackraste av vackra med sin blandning
av hus från medeltid till ultramodernt. Så ska hon förbli.

Södermalm har förändrats i rasande fart, se på bilderna och minns, kanske förfasas över en del misstag och

faktiskt även emellanåt; glädas över gamla vackra hus som faktiskt står och fått nya invånare.

^{Köp boken här}

^{Se vidare Balkong förlag (öppnas i nytt fönster.)}

^{Tillbaks till huvudmenyn.}