Sanningen är en historisk roman från medeltidens Stockholm.

Historien handlar om den omöjliga passionen mellan drottning Philippa från England och svartbrodern Gregorius. Philippa giftes bort med kung Eric när hon bara var 12 år. Hon och Eric fick vad man vet bara ett barn som dock inte överlevde, det är okänt om detta var kungens barn.

Svartbrodern Gregorius sitter samtidigt i sin cell på Svartmangatan intill och skriver ner de underverk som berättas för honom.... Gregorius ser Philippa i ögonen och där fastnar han.

Hans uppgift är att sitta vid sin pulpet i det pestsmittade Stockholm och pränta ner de mirakel som redovisas för honom, men bilden av flickan stör honom.

Passionen är omöjlig. Dels har han givit sitt kyskhetslöfte, dels är hon för ung och framför allt; hon har sin egen historia.

Begär och upphetsning eller avhållsamhet, hans val finns inte.

 

Svartbrodern letar efter svar i sina böcker, främst i Petrarcas Min Hemlighet, men även i annan samtida ickereligiös litteratur.

Han kämpar mot sitt öde, med hjälp av sin själasörjare, som likt terapeuten leder honom framåt, men utan att lyckas.

Den äkta kärleken kan visst vara hövisk, en trånad efter den ouppnåeliga, den kan också vara fullständigt otyglat djurisk.

Historisk bakgrund.

Prinsessan Philippa av huset Lancaster föds 1394, hon är dotter till Henrik den IV av England. Henrik vill stärka banden mellan England och Sverige och Philippa gifts därför bort med den svenske kungen.

 

Vladislav Gryf föds 1382 i Polen. Han adopteras när han är åtta år av Drottning Margareta Valdemarsdotter. Han kröns till kung av Sverige när han är fjorton år under namnet Eric av Pommern. Han blir myndig år 1400 och gifter sig med Philippa 1406.

 

Giftermålet genomförs när Philippa bara är 12 år och hon krönts samtidigt till drottning. Hon får till en början bo med nunnorna i Vadstena kloster och besöker dem gärna även senare i livet, 1415 blir hon medsyster i klostret.

Philippas hälsa anses ha försämrats under en barnsäng, då hon kan ha fött kungaparets enda kända barn som dock avled inom kort. Det är okänt om detta var kungens son.

Svartbroder Gregorius föds 1378, han drabbas av allvarlig underlivspest 1421, men överlever mirakulöst efter att ha gett mirakeltavlan löftet att nedteckna undren. Hans vackert handskrivna berättelser, där alla underverken nogsamt beskrivs Miracula defixionis domini finns kvar i Linköpings stiftsbibliotek.

Pojken Olof Ingvarsson drunknar i Björby på Åland år 1408, hans mirakulösa uppvaknande efter femton timmar bekräftades av föräldrarna året därpå och skrivs in av Gregorius som nummer ett i mirakelsamlingen.

StumElofs mirakel sker något senare i Uppsala och skrivs ner av Gregorius som nummer sjuttiosju. Elof från Uppsala heter egentligen Olov Ingevaldson men har kallats Elof här för att undvika sammanblandning med Olof som drunknade

Pesten bryter ut i Kina 1334, tre år senare kommer den till Kaffa på Krim och ytterligare två år senare till Italien, Frankrike och England. 1350 byggs Svartbrödraklostrets kyrka och digerdöden kommer för första gången till Sverige.

Philippa, blir bara trettiofem år och vårdas i livets slutskede av systrarna i Vadstena. Hon dör 1430 och begravs i klosterkyrkan. Gregorius blir femtiotre år och dör strax efter henne. Han begravs på klosterkyrkogården i Gamla stan.

 

Epilog

1454 genomsöker Kung Karl Vadstena kloster och hittar Philippas guldskatt. Drottningkrona, kungakrona, halsband och bälte. 1457 tar Kristian I makten. Karl flyr och gömmer skatterna i Svartbrödraklostret. Kristian bryter ner klostermurarna tills han hittar den.

1527 beslagtas mirakeltavlan av Gustav Vasa. Skatten skingras under Erik XIV tid. Det påstås att tavlan smälts ner, men 1542 pantsätter Gustav Vasas kansler Conrad von Pyht en underverkstavla i Bremen.

1533 drivs de kvarvarande bröderna ut ur klostret. 1547 rivs kyrkan. Teglet används vid bygget av Stockholms Slott. Brödernas begravningsplats grävs upp för att framställa salpeter till krut. Däribland stoftet efter Gregorius.

Den samtida historikern Messenius skriver ”ej kristligt i väder, så skjuta sina förfäder”.

 

De mirakel som Gregoris nedtecknar finns fantastiskt nog kvar än idag. Den handskrivna underverkssamlingen som är präntad på latin finns på Lindsköpings Stiftsbibliotek.

 

Referenslitteratur:

Miracula defixionis domini av frater Gregorius Homiensis

Secretum, (Min hemlighet) av Francesco Petrarca

Bekännelser av Augustinus

Decamerone av Giovanni Boccaccio

Petrarca och litteraturen av Anders Bergman

Digerdöden av Alf Åberg.

Recensionsutdrag

Första gången som jag såg henne sken solen. Eller kanske inte, jag minns inte. Det kändes ljust, varmt. Ingenting alls ovanligt hände. Hon stod där bredvid sin mamma. De hade varit i kyrkan och offrat vax till tavlan, bara strax efter det att Elofs föräldrar också skänkt pengar. Sedan passerade de klosterträdgården. Det var egentligen allt. Men när jag blundar kommer rysningarna igen, längs hela ryggen. Jag ser henne framför mig, ändå minns jag inte alls hur hon såg ut. Var hon blond eller mörk, lång eller kort? Hur kan ett minne etsa sig fast utan att man kan erinra sig det?

 

Några röster.

 

"Den är synnerligen suggestiv.

Gudomligt vackert språk.

Den jublar (om än i plåga) av sensualitet."

Lektören författarcentrum.

 

"- en i sanning vacker historia!" Tina

 

"En vacker och modigt skriven berättelse." Maria

 

"Streckläst Sanningen, gillar mycket! Tack" Tove.